...
Alla söndagar är intressanta söndagar,
det är då mitt liv tycks gå sin egen väg
jag vet att jag alltid varit bäst på att missa tåg, under den senaste tiden iaf
och jag gör det om och om igen,
jag har längre inget närminne
jag vet inte ens om jag har något huvud?
jag verkar ha glömt det någonstans, långt bort
men jag brukar även ha tur i oturen,
samtidigt som jag står på stationen, panikslagen, nära till tårar, och skriker fanfanfanfanfan åt mig själv
vet jag att, det löser sig
det brukar det göra
jag har bara inget tålamod
en ostbåge till A som orkade stå ut med mig och mitt bortglömda huvud
och även du, killen-jag-inte-vet-vad-du-heter på pressbyrån som tröstade mig
även fast du skrattade åt mig
A: "jag är på tåget, vilken vagn sitter du i?"
J: "(hur föklarar jag det här på bästa sätt?) eh, jag sitter inte i någon vagn, jag står kvar på stationen, med din biljett i handen.....................he.....he................"
min sista kväll som 21åring, avslutade jag med en mcfiest & co plusmeny på donken i halmstad
jag fick min efterlängtade hamurgare trots allt
föreställ er sista scenen i "the bodyguard" när whitney houston springer efter kevin costner
precis så, whitney (jag) kevin (mcdonalds)
(1,48 - 2,20)
