sneakapeak

but you gave me fever

ja,
måndagmorgon
frukostdags
flingorna skall fyllas på
med raska steg närmar jag mig målet
under en miljondelssekund stannar tiden upp
en aspirant nyser hejdlöst till
tankarna hinner susa förbi
jag inbillar mig
att ett 'bacillfullt moln, stort som ett åskmoln' bildas
självmord, dödsbädden tänker jag
kom ihåg
att detta sker i 220
jag kan inte stanna till, och vända mig om
då blir det för uppenbart
att jag är rädd för att bli smittad av en liten nysning,
jag rör mig framåt,
tar ett djupt andetag
håller andan i hans närhet
räknar till tio
och pjuh!
bacillerna har nu dött,
ja,
trodde jag, för en stund iallafall


men icke,
halsont,
feber,
som nu försvunnit med hjälp av femtiotusen (jag gillar att överdriva) halstabletter,
DOCK en ipren (mamma tvingade)

nu sitter jag mest och har ont i magen (ja, av alla femtiotusen halstabletter)
och snorar